Dag 1
Efter att ha lastat bilen full med alla tillgängliga litrar rödfärg och så många verktyg och hjälpmedel vi kunde komma på begav vi oss mot Källviken (eller Spring Bay, som vi säger i programmerarkretsar). Vis av förra rödfärgsfrakten packades bilen in i papp innan ilastning.
Ett välfyllt och klokt nog papptäckt bagageutrymme
När vi kom fram visade det sig att takpannorna inte var utlagda på huset ännu. Skönt, eftersom det gör det lite lättare att måla takkupan.
Takpannor än så länge i bunt
Första dagen arbetade vi både hårt och länge, jag, Jenny och Sten. Först plastning, som tog sin lilla tid - hellre vältäckta fönster än rödstrimmiga, dock. Falurött penseldrag på falurött penseldrag täckte i maklig takt först en takkupa och småningom också delar av gavelspetsarna.
Jenny målar takkupa.
Sluta fotografera, börja jobba!
Sten skötte det arbete som behövde utföras på stege med bravur. Förutom att han är den enda av oss som målat hus förut så tycks han dessutom ha balans. En pärla att ha med vid varje husfixande.
Sten, den högst stående ibland oss.
Framåt 22-tiden började det vara lite mörkt. Lite väl mörkt att måla, faktiskt, men längtan efter att bli klar kan göra underverk.
Mörkermålning.
Schaffertungan på plats. Här är det finlir.
Det mycket imponerande resultatet av våra ansträngningar.
Dag 2
Andra varvet rödfärg på kupan, göra klart första varvet rött på övre delen av gavlarna och måla vitt på vindskivor var målet. Jag fick avvika något i förtid för att hinna med ett tåg, men Jenny och Sten knöt ihop det sista. Hurra! (Sista bilden här är från när jag åkte, så det finns mer färg på huset än vad som syns här.)
Plötsligt börjar det se ut som ett hus!
Det börjar likna hus, banne mej!
En ynka liten vindskivespets kvar att måla vitfärg på.
Visst är det väl fint så man vill tuppa av ändå?
Högt upp blir det. Ställningar känns tryggt.
Titta, ett hem to be!
