skip to main |
skip to sidebar
Tanken var att vi skulle åka till Falun för att måla det sista på övre halvan av huset, eftersom byggställningarna försvinner nu. (Kanske har de redan plockats bort?) Laddade till tänderna med utrustning och poängköpta sj-biljetter styrde vi mot Dalarna och måleriets ljuva lockelser!
För att man ska kunna måla ska det vara 5 grader varmt eller mer, och det finns rätt kinkiga gränser för luft- och träfuktighet. Helst ska det vara över 10 grader dessutom. Och det var det ju i helgen. -9 som minst, vill jag minnas.



Dagen efter började det tina upp så smått, och vi fick träffa en hemskt förvirrad ekorre, gå på promenad och se en kolonn av får skutta ut på ängen, en ensam tacka släpa efter och slå på stora alarmet i låååång tid tills fårfarmaren kom ut, stack in huvudet i fårhuset och två lyckliga, svarta lamm skuttade ut och de tre återförenade fullkomligt rusade ikapp de andra. Ljuvligt. Men nåt målat blev det inte.


Ett besök vid huset visade i alla fall att en rejäl flisa finns i portomfattningen runt altandörren
...och att en korrekt panna är på plats. Hurra!
Några bilder från insidan, där innerväggarna nu börjat komma upp. På onsdag dags för möte, och förhoppningsvis snart ett möte med såväl elektriker som mer rörfirma (och offert från elektrikern, hoppas vi på). Det lilla fönstret sitter i bastun!

Lite stressigt är det allt just nu, men lyckligtvis hjälper ko-paraplyer mot sånt.
Eftersom vi har haft så förfärligt lite att göra på sista tiden - vad är väl ett hus och dess tillbehör - så tog vi en tur till lampaffären och råkade snubbla över dessa.Fyra överraskande tilltalande ytterlampor som bara låg där på fyndbordet och skrek "Köp oss! Köp oss!" Så det gjorde vi. Någon till behövs, förutom lyktstolpen jag vill ha då (och flaggstången, men det är en helt annan historia), men hurra! Vi har en hel hög med lampor!
I övrigt har det har målats vidare under veckan - hejja Sten och Jenny! På övre plan återstår nu bara att måla ett varv till på fönstren i takkupan och två varv på övriga. Yay!
Jenny och Sten har fortsatt måla ikväll, och med lite tur får vi två lager rödfärg och två lager vitt på övre delen av huset innan byggnadsställningarna försvinner. Med mycket tur hinner vi måla fönstren på takkupan också, men då ska det vara mycket tur. Håll en tumme!
Så börjar huset i allt större utsträckning likna ett hus mer än en förvuxen legobyggsats. Tänk vad lite färg kan göra!Dag 1Efter att ha lastat bilen full med alla tillgängliga litrar rödfärg och så många verktyg och hjälpmedel vi kunde komma på begav vi oss mot Källviken (eller Spring Bay, som vi säger i programmerarkretsar). Vis av förra rödfärgsfrakten packades bilen in i papp innan ilastning.
Ett välfyllt och klokt nog papptäckt bagageutrymme När vi kom fram visade det sig att takpannorna inte var utlagda på huset ännu. Skönt, eftersom det gör det lite lättare att måla takkupan.
Takpannor än så länge i bunt Första dagen arbetade vi både hårt och länge, jag, Jenny och Sten. Först plastning, som tog sin lilla tid - hellre vältäckta fönster än rödstrimmiga, dock. Falurött penseldrag på falurött penseldrag täckte i maklig takt först en takkupa och småningom också delar av gavelspetsarna.
Jenny målar takkupa.
Sluta fotografera, börja jobba! Sten skötte det arbete som behövde utföras på stege med bravur. Förutom att han är den enda av oss som målat hus förut så tycks han dessutom ha balans. En pärla att ha med vid varje husfixande.
Sten, den högst stående ibland oss. Framåt 22-tiden började det vara lite mörkt. Lite väl mörkt att måla, faktiskt, men längtan efter att bli klar kan göra underverk.
Mörkermålning.
Schaffertungan på plats. Här är det finlir.
Det mycket imponerande resultatet av våra ansträngningar. Dag 2Andra varvet rödfärg på kupan, göra klart första varvet rött på övre delen av gavlarna och måla vitt på vindskivor var målet. Jag fick avvika något i förtid för att hinna med ett tåg, men Jenny och Sten knöt ihop det sista. Hurra! (Sista bilden här är från när jag åkte, så det finns mer färg på huset än vad som syns här.)Plötsligt börjar det se ut som ett hus!
Det börjar likna hus, banne mej!
En ynka liten vindskivespets kvar att måla vitfärg på.
Visst är det väl fint så man vill tuppa av ändå?
Högt upp blir det. Ställningar känns tryggt.
Titta, ett hem to be!
Etthundratio liter Falu rödfärg står nu i källaren och väntar på tillräckligt lagom väderlek. Det borde, om jag inte räknat alldeles galet, räcka till sisådär två strykningar på gavlar, takkupa och garage. Långsidorna får vänta, det sägs ju gå bra att byta färgladdning vid knutarna. Färgen är bra sugen på att komma ut tycks det i alla fall - en rejäl skvätt färgade om inredningen i min bagagelucka redan på väg hem från färgnasaren - så håll en tumme för målarväder i helgen.
Nordsjöfärgen till knutar, vindskivor och andra snickerier får också vänta något; säljaren stängde överraskande tidigt just idag. Kanske lockade champagnegalopp? Det viktiga är hur som helst att få målat gavelspetsar och takkupa innan byggställningarna försvinner.
Ett målat hus kommer att kännas overkligt likt ett riktigt hus. Ett sånt med väggar och grejjer.